Folkbildningsnätet gör just nu en stor satsning på den digitala tillgängligheten i ett projekt kallat Tillgänglighetsprojektet.

Idén med projektet är att Folkbildningsnätet ska vara så tillgängligt som möjligt för så många människor som möjligt. Projektet kommer även att lyfta andra frågor som rör funktionsnedsättningar, som till exempel bemötande och attityder.

Under hösten 2012 gjorde jag en turné i landet där jag besökte folkhögskolor och studieförbund. Jag pratade med lärare, personal och elever och samlade in kunskap, erfarenheter, klagomål, önskemål och idéer. Överallt möttes jag av ett fantastiskt engagemang och en levande diskussion kring funktionsnedsättningar och tillgänglighet. Lärare som utvecklat metoder i allt från matematik till bemötande, elever som undervisar lärare i dyslexi och tekniker som har mängder av förslag på tekniska innovationer som ska ta Folkbildningsnätet in i framtiden. De flesta tycker om tanken att folkbildningen har en gemensam plattform och delar ett kommunikationssystem. Det var också fascinerande att möta en sådan stark och stolt folkbildningsidentitet hos många lärare.

På Ädelfors folkhögskola var Rikard Gass webbansvarig och projektledare för skolans nya hemsida.

- Alla har väl behov av att vara tillgängliga. Vi gjorde en ny hemsida där vi använde ett år från föreberedelser tills att sidan var klar. Det är viktigt att det får ta tid och att involvera flera människor i processen för att det ska bli något hållbart och att kunskaperna ska hinna sjunka in.

Bemötande och attityder

Fredrik Hollsten, Kristinehamns folkhögskola

Fredrik Hollsten på Kristinehamns folkhögskola tycker ofta att det saknas kunskaper kring funktionsnedsättningar och att det brister i attityd och bemötande.

- Personal och anhöriga kan ha goda intentioner, men saknar en god pedagogisk plan och då kan det bli fel. Det kan också vara så att om personen med funktionsnedsättning blir för självständig förlorar omgivningen sin roll.

- Assistenter och anhöriga kan vilja skydda den funktionsnedsatte från misslyckanden eftersom de menar att personen mår dåligt av att misslyckas. Samtidigt innefattar livet misslyckanden. Man kan inte skyddas mot allt jobbigt i livet.

Anders Olsson, Jämshögs folkhögskola

Anders Olsson, Jämshögs folkhögskola, är inne på samma spår.

- Det handlar inte om IQ eller om diagnoser. Vi behandlar alla människor här som vuxna. Det finns inte alltid så skarpa gränser mellan de som har diagnos och de utan. Vi fokuserar inte på diagnosen utan på människan. Det finns deltagare på skolan som har hamnat utanför LSS, men som behöver mycket stöd.

- I vårt arbete jobbar vi mycket med deltagarnas motstånd
och vi skapar utveckling genom att ställa krav.
Ska vi exponera den här gruppen ut mot samhället måste vi rusta dem. Det är inte bra för någon att bli särbehandlad. Det händer att personal och anhöriga, i all välmening, vill skydda deltagarna från konflikter.
Men det måste få bli jobbigt ibland.

Flera skolor, bland andra Ädelfors, Jämshög och Sundsgården har utvecklat material kring frågor som handlar om bemötande, attityd och tillgänglighet. Ett tillgänglighetsarbete tar aldrig tar slut utan måste pågå kontinuerligt och hela personalgruppen måste ges möjlighet att få kompetensutbildning. De flesta jag har pratat med menar att det inte räcker med en föreläsning utan ett mer långtgående arbete krävs om man vill ha resultat. Många ansåg att det var en ledningsfråga hur mycket tillgänglighet och bemötande lyfts på en skola, men för att hålla en diskussion levande är det en förutsättning att både ledning och personal deltar i arbetet.

Allmän kurs

Många skolor har allt fler deltagare som går allmän kurs och många lärare berättade att det är en grupp som har blivit större och större för varje år.

Helena Pettersson, Värnamo folkhögskola, möter många unga människor som befinner sig i ett limboland efter gymnasiet där de inte riktigt har möjlighet att se vilka val de kan göra. Hon ser en stor hopplöshet bland många unga som inte riktigt ser någon mening med livet eller vilka val de kan göra. Det här, tror hon, gäller kanske särskilt för personer med funktionsnedsättningar.

- Vad händer i ett samhälle när så många människor saknar livslust och drömmar? Att de slutar skolan utan slutbetyg och utan förhoppningar om att få ett jobb?

Jennie Johansson, Solviks folkhögskola

Jennie Johansson, Solviks folkhögskola, är lärare på Uppstart, en heltidsinriktning på Allmänna linjen för elever med låg motivation och oavslutade gymnasiestudier.

- Syftet med Uppstart är att skapa en positiv livsförändring hos kursdeltagarna. Vi har ämnen som hälsa och friskvård, bra dygnsrytm, kost, självkänsla, hitta sin plats socialt och att prata om drömmar och visioner. Alla eleverna har olika funktionsnedsättningar, med eller utan diagnos. Men vad är hönan och vad är ägget? Är det ett individuellt problem eller ett samhällsproblem? Eller är det en funktionsnedsättning? Var går egentligen gränsen mellan depression eller adhd, arbetslöshet och låg motivation? Här har folkbildningen en viktig uppgift, att möta de behov som finns och de unga vuxna människor som inte gått ut gymnasiet eller inte ens kommit dit.

Lars Nilsson på Ädelfors folkhögskola tror att det behövs större kunskaper om personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

- Det är en diskussion om mänskliga rättigheter. Att alla ska ha möjligheten till folkbildning. Vi borde stärka den diskussionen. En levande sådan diskussion skulle kunna påverka och ändra attityder.

Folkbildningsnätet för kommunikation

Under våren kommer Tillgänglighetsprojektet att genomföra användartester av Folkbildningsnätets webbplatser för att göra dem så tillgängliga som möjligt. Sedan är det dags att påbörja det stora arbetet med att genomföra de förslag på förbättringar jag har fått. Målet är att Folkbildningsnätet blir en plats för kommunikation och möten för så många som möjligt. Men också att diskussionen kring funktionsnedsättning, bemötande och attityder är levande inom folkbildningen. Nya spännande samarbeten har inletts och om ett år ser jag fram emot att berätta om allt vi lärt oss under den här resan.

Läs gärna mer på Tillgänglighetsbloggen.

/Marita Jonols

Alma Taawo är utbildad bibliotekarie och fristående konsult inom området IT och lärande. Hennes specialområde är metadata och uppmärkning av resurser för lärande. Under flera år har hon arbetat på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling som metadatasamordnare för ett antal digitala arkiv för skolan. Det största heter Länkskafferiet och är en nationell söktjänst som drivits och utvecklats sedan 1995.

Förutbestämd tagglista

Innan vi avslutar: om du är väldigt ambitiös och planerar att bokmärka länkar inom ett avgränsat ämnesområde kan du använda en förutbestämd termlista. Det finns exempelvis en sådan lista för ämnet matematik, framtagen av Nationellt Centrum för matematikutbildning, NCM, i Göteborg. Du får en färdig mall att basera din taggning på och behöver inte fundera på vilka termer du ska använda.

När det gäller Diigo är det lite klurigt att addera en tagg till en befintlig lista av taggade länkar. Det finns enkla sätt att automatiskt ta bort eller byta namn på en tagg för flera länkar, men tyvärr inget sätt att i efterhand lägga till en ny tagg på flera länkar samtidigt. Möjligtvis finns det i betalversionen. Denna funktionalitet kan vara bra att kolla upp innan du börja tagga i en särskild tjänst.

Om vill förflytta taggade länkar mellan olika bokmärkestjänster går det snabbt och enkelt. Tänk bara på att om du exempelvis använt underscoretecken i taggarna på Delicious kommer dessa inte att följa med in i Diigo. Du får istället en tagg för varje ord, vilket i praktiken blir oanvändbart. Döp därför om taggarna innan du flyttar på dem. Du hittar information om migration av bokmärken genom att exempelvis googla på “Delicious export tags” och liknande.

Se upp för taggningssjukan

Jag vill varna för taggningssjukan, vanlig bland ovana taggare. Man använder gärna alldeles för många taggar på en och samma länk. Detta leder till att taggarna inte speglar resursens faktiska innehåll. Det skapar frustration och besvikelse om du exempelvis bokmärkt en e-bok med taggen “andra världskriget” samtidigt som den bara innehåller ett par textrader om det. Det är bättre att använda en enda tagg som speglar innehållet korrekt än flera som känns diffusa.

Varje tagg ska självständigt spegla innehållet på ett korrekt och relevant sätt. Se gärna exemplet med Gapminder i avsnitt 2, där de fyra taggar jag angivit var och en är en tydlig angivelse för vad Gapminder är.

Det hade också kunnat räcka med enbart taggen “samhällskunskap” och övriga taggar placerade i beskrivningstexten. Detta är en smaksak beroende på hur många taggar du vill hantera.

När du bokmärkt ett antal länkar i Diigo eller Delicious kan du besöka din profilsida eller din bokmärkesgrupps sida för att överblicka din länksamling och dina taggar.

När du sparar länkar i en grupp finns möjlighet för alla medlemmar i gruppen att kommentera länkarna. Detta kan vara väldigt användbart. Det finns lärare som låtit sina elever samla och tagga länkar inom ett visst ämne. I processen då de funderar på rätt ämnesord till länkarna måste de sätta sig in i innehållet för att kunna välja lämpliga taggar. Sedan kommenterar de innehållet i varandras länkar utifrån olika perspektiv.

Här kan du läsa mer om detta.

En allra sista varning: Det finns en funktion i Diigo som heter Sticky Notes. Jag avråder från att använda denna funktion. Den visar en mängd gula post it-lappar över hela skärmen. Det är små annoteringar som andra användare gjort. De skapar oreda och stress istället för att fylla någon vettig funktion.

Twitter och hashtaggar

Slutligen några ord om en annan sorts taggar, nämligen hashtaggar. Om du använder Twitter för att twittra, eller har sökt information via Twitters söktjänst har du säkert stött på dessa. Hashtaggar är klickbara taggar som skrivs direkt i twittermeddelanden med symbolen # framför ordet. #-symbolen heter “hash” på engelska.

Hashtaggar används för att gemensamt tagga twitterinlägg inom ett och samma ämne. En gemensam hashtagg används till exempel ofta på konferenser av alla twittrande konferensdeltagare. När man klickar på en hashtag i Twitter syns alla inlägg under den gemensamma taggen.

Hashtaggar kan bara bestå av ett enda ord, så om hashtaggen innehåller flera ord skrivs dessa alltid samman. Man skapar dem gärna av förkortningar. Ju kortare en hashtag är desto bättre eftersom man bara har 140 tecken att tillgå i ett twitterinlägg. Om du använder stora eller små bokstäver i en hashtag spelar ingen roll då dessa automatiskt hanteras på samma sätt.

Om du ska skapa en hashtag kan det vara bra att kontrollera att den inte redan används av andra i något annat sammanhang. Det kan vara väldigt irriterande för dessa användare om någon plötsligt börjar posta andra saker på en hashtagg som redan används i ett annat syfte.

Hashtaggar existerar bara så länge någon aktivt taggar inlägg där de används. Om ingen använder en hashtagg på en tid försvinner den. Vissa hashtaggar är internationella som exempelvis taggen #OER som handlar om öppna digitala lärresurser ur ett internationellt perspektiv. Andra taggar är nationella, som #OERSWE, som rör öppna digitala lärresurser ur ett svenskt perspektiv.

Om man skapar en hashtagg för ett årligt evenemang kan det vara bra att lägga till en datumangivelse, exempelvis #NU2012. Det finns separata arkiveringstjänster, skapade av tredje part, med vilka man kan bevaka och spara alla inlägg på en viss hashtagg. Searchhash är ett bra tips. Man kan också prenumerera på alla inlägg på en viss hashtagg för att publicera dessa på exempelvis en extern blogg eller webbsida. Här följer avslutningsvis två youtubefilmer som rör informationssökning via hashtaggar:

Lycka till med dina taggningar och ditt delande,
Alma Taawo

Platsr är en community där man kan berätta om historier med text och bild, och läsa andras berättelser. Man kan också samarbeta och skriva tillsammans med andra, till exempel genom att utveckla och förbättra andras historier. Alla berättelser och bilder knyts till en plats på den svenska kartan.

Bakom Platsr står Riksantikvarieämbetet, men sajten ger inte någon ”myndighetskänsla”. Det är istället oerhört högt i tak och den som berättar bestämmer vad som är relevant. På sidan står det såhär för att förklara varför Riksantikvarieämbetet har denna sajt:

Om man bor på en plats bär man troligen på berättelser som myndigheter, arkeologer, historiker och stadsplanerare inte känner till. Alla dessa ”små” historier – personliga, alternativa – är också byggstenar i ”den stora berättelsen”.

Det handlar alltså inte bara om att små, personliga historier om platser är ”helt OK”, utan Platsr är till och med till för denna sorts berättelser – som en parallell alternativ yta vid sidan om tunga fakta och saker som andra tyckt är viktiga.

Ofta arbetar Platsr med teman, som till exempel att man efterlyser berättelser som har med någon speciell historisk händelse eller tid att göra (som exempel, se Titanictemat här), men användarna har fritt fram att när och hur de vill gå in och lägga till historier knutna till platser som de själva anser vara relevanta – oavsett eventuellt tema eller sammanhang. Som användare på Platsr kan man också påverka vilka teman som blir aktuella genom forumdiskussioner.

När man letar material på Platsr kan man antingen utgå ifrån ett taggmoln, gå via den stora kartan över Sverige på startsidan och zooma sig in till den del av landet man är intresserad av eller så kan man skriva i sökfönstret på sidan.

Platsr lämpar sig också väldigt väl som yta för redovisning. Deltagare kan i ”skarpt läge” berätta i text och bild. Likväl kan Platsr fungera bra som en källa för information. Man hittar där alternativa historieskildringar som ligger utanför de gängse historieböckerna. Ytterligare en bra sak med Platsr är att den bygger på Creative Commons-tanken.

/Mathias Anbäcken

Alma Taawo är utbildad bibliotekarie och fristående konsult inom området IT och lärande. Hennes specialområde är metadata och uppmärkning av resurser för lärande. Under flera år har hon arbetat på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling som metadatasamordnare för ett antal digitala arkiv för skolan. Det största heter Länkskafferiet och är en nationell söktjänst som drivits och utvecklats sedan 1995.

Att välja taggningsstrategi — hur vill du att dina taggar ska användas?

Du behöver tänka igenom i vilka sammanhang du vill att dina taggar och din övriga metadata ska användas. Här följer några saker du kan tänka på:

Välja språk

Använder du helst svenska språket eller vill du tagga bara på engelska? Vill du att dina länkar ska kunna importeras av användare på externa sajter som driver svenskspråkiga söktjänster, bloggar och länksamlingar?

Fig. 16. Diigos metadataformulär.

I fältet “Tags” i metadataformuläret (fig. 16) föreslår Diigo taggar på engelska. Diigo gör så, därför att det är en tjänst som används över hela världen – merparten av användarna använder engelska som sitt språk. Diigo föreslår alltså de vanligaste taggarna som andra personer använt som bokmärkt denna länk. Detta behöver alltså inte betyda att taggarna är användbara för dig och ditt sammanhang.

Det kan vara bra att tänka på att inte blanda olika språk i ett och samma metadataformulär, (särskilt inte att mixa ämnesordstaggarna). Det är i så fall bättre att spara samma länk flera gånger och använda olika språkvarianter varje gång. Att blanda flera språk i samma metadataformulär förhindrar att strukturerade söktjänster kan importera och använda din metadata. Det kan givetvis också blir rörigt för användarna som söker bland dina länkar.

Du blir mer internationell och knyts tätare till andra användare i samma tjänst om du använder engelska. Det finns en stor fördel i det. Du kan till exempel hitta fler användare via gemensamma taggar.

Är innehållet är på svenska i en länk du taggat med engelska taggar kommer däremot länken kanske inte att vara till så stor nytta för den som inte kan svenska.

En strategi skulle kunna vara att tagga på samma språk som innehållet på din länk är på. Fördelar med detta är att de användare som behärskar det språk du märkt resursen med aldrig kommer att bli besvikna. Du får även själv ett sätt att filtrera resurser på olika språk.

Men det finns nackdelar också; om du inte kan överblicka och navigera i ett flerspråkigt taggmoln/tagglista är det inte att rekommendera att tagga på flera språk. Det gäller ju att kunna hantera och överblicka sina taggar på ett smidigt sätt.

En annan nackdel är att externa tjänster som vill importera dina bokmärken kanske inte är avsedda att hantera metadata på mer än ett visst språk. Då går det inte för dem att importera dina bokmärken om de inte kan hitta något sätt att filtrera fram länkar märkta enbart på detta språk.

Men det kan gå att lösa detta genom att du lägger till en extra tagg som exempelvis “på svenska” Söktjänsten kan då filtrera innehållet via denna information. Men det rekommenteras bara att göra en sån sak om du verkligen har kontakt med en tjänst som är intresserad av att importera dina bokmärken.

Om du vill använda taggar som Diigo föreslår åt dig i metadataformuläret klickar du på de taggar du vill använda. Annars skriver du in taggar manuellt.

Diigo kommer ihåg de taggar som du skriver in och efter hand kommer systemet att föreslå dem för dig. Du kan även bestämma och lägga till ett antal taggar själv på förhand. I betalversionen har du möjlighet att lägga till ännu fler på förhand. I betalversionen slipper du också den något irriterande reklamen som smyger sig in i länklistorna.

Att skapa flerordstaggar

Viktigt att tänka på när du skapar taggar är hur du skriver dem. Taggar som består av flera ord ska i Diigo skrivas med citationstecken (“ “) runt taggen. Detta gör man för att låsa hela gruppen av ord till samma tagg. Du ska alltså skriva “it och lärande” istället för it och lärande (utan citattecken). Det sistnämnda skapar annars tre separata taggar: it, och, samt lärande, vilket blir meningslösa taggar.

I Delicious ska du istället klicka på Enter för att låsa en grupp av ord till samma tagg. Det är oerhört smidigt. Bindestreck använder man bara när ett ord verkligen stavas med bindestreck – aldrig för att skapa flerordstaggar. Att skriva ihop ord (itochlärande) bör man inte heller göra. Däremot ska man göra det när man skapar twittertaggar, men då sätter man ett # framför taggen. Läs om mer om detta i seriens sista avsnitt.

Att missa den här detaljen kring hur man skapar flerordstaggar är ett av de allra vanligaste misstag man ser i taggningen i bokmärkestjänster.

Ett annat misstag är att man använder en tagg som inte säger någonting alls om innehållet. ”Information” och ”presentation” är till exempel taggar i exemplet ovan (fig. 7) som bör undvikas – de är ju alldeles för vaga. Ingen söker troligen efter material med så vaga sökord. De säger inte heller något om resursens innehåll.

Att ange resursens innehåll

Viktigt är alltså att använda taggar som beskriver resursens innehåll och inte lägga tonvikten vid dess format. I internationella standarder för metadatamärkning är taggar som beskriver ämnesinnehåll och resurstyp alltid åtskilda i separata fält. Detta för att dessa taggar ska kunna filtreras fram via separata sökmenyer. Det är inte möjligt att skilja ut dessa taggar från varandra om man blandar taggar som beskriver ämnesinnehållet och typ av resurs i samma taggningsfält.

Om man blandar innehålls- och resurstypstaggar i samma fält skapas problem i semantiken. Användare luras att tro att en resurs som är taggad med ordet “power point” handlar om power point-presentationer, exempelvis hur man skapar sådana. Men i själva verket är resursen en power point-presentation om något helt annat.

Detta sätt att tagga innehåll är svårt att konsekvent följa. Det behöver kanske inte heller följas strikt i alla lägen. Många folksonomier innehåller taggar som beskriver typ av resurs därför att många vill möjliggöra för andra att hitta olika resurser via dess filformat eller presentationsform.

Animationer är exempelvis mycket efterfrågade inom det naturvetenskapliga området. Rekommendationen kan därför vara att använda taggar som beskriver typ av resurs enbart i undantagsfall. Annars rekommenderas hellre att du lägger information om resursens typ som du vill ha med (exempelvis “pdf” eller “video”) i titeln eller beskrivningstexten. Du kan givetvis helt utesluta att nämna något om resursens typ om du inte tycker detta är viktigt. Om man vill lära sig mer om ett visst ämne spelar det ju ofta inte så stor roll om det är en PDF-fil, webbsida eller film man hittar. Avgör själv om du tycker detta är viktigt att lyfta fram.

Åldersangivelse

Lärare kan vilja tagga material för en viss årsgrupp. Då finns möjlighet att på förhand bestämma formen för detta. Då behöver taggarna inte ändras senare. En årsgruppering kan exempelvis se ut så här: “gr åk 1-3” och “gy åk 1”, trots att det faktiskt inte anger vad resursen handlar om. Du avgör du själv om du tycker detta är viktigt att lyfta fram.

Små och stora bokstäver

Om ni är flera som ska tagga tillsammans kan ni bestämma att ni konsekvent använder små bokstäver i början på taggarna. Detta för att inte skapa ett taggmoln som består av flera olika stavningsvarianter. Det blir lätt så om några väljer att inleda ord med versal och andra med gemen.

Personnamn

Personnamn bör stavas med stor bokstav, vilket troligen de flesta gör. Förslagsvis skapar man taggar med efternamnet först, följt av hela förnamnet eller initial/er. Anledningen är att man ofta söker på kända personers efternamn, men inte alltid känner till förnamnet. På så sätt kan det bli lättare att hitta efternamnet i en tagglista eller i ett taggmoln. Förslagsvis kan man tagga enligt följande form: “Svensson, Karl” eller “Persson-Ljung, A-K”.

Håll ned antalet

Slutligen skulle jag vilja betona vikten av att inte använda alltför många termer i sin tagglista. Det kan vara en fördel att bestämma termerna i förhand om du vet ungefär inom vilka ämnesområden du kommer att tagga.

En lista på fler än 30 termer blir snart svår att hålla styr på. Du behöver komma ihåg termerna i huvudet eller ha listan tillgänglig när du bokmärker. Detta är en smaksak.

En alltför stor mängd taggar är nog en av de allra största anledningarna till att man tröttnar på att bokmärka. När du skapat alltför många taggar blir det svårt att tagga enhetligt. Det är lätt att glömma vilka taggar man tidigare använt. Det skapas synonymer och dubbletter och plötsligt har du kanske 200 länkar, men bara en eller två länkar per tagg. Det behövs troligen cirka tio länkar på en tagg för att den ska fylla en vettig funktion som filtreringsetikett. Så med alltför många taggar blir det lätt ganska glest med innehåll på respektive tagg.

Obestämd form plural

Det är bra att konsekvent hålla sig till en enhetlig grammatisk form om man vill att externa söktjänster ska importera taggarna. Svenska bibliotekskataloger använder oftast obestämd form plural d.v.s. “katter” och “hundar” och inte “katt” eller “hund”. Man bör alltså fundera på om man vill tagga i plural eller singularform och i obestämd eller bestämd form.

Vissa begrepp passar helt uppenbart inte i obestämd form plural, exempelvis “människokroppen”, “11-september-attackerna”, “1800-talet” eller “medeltiden”. Då använder man istället singular eller plural som det passar och ofta bestämd form.

Har man väldigt svårt för att hantera ordformer och grammatiskt tänkande kan en bra tankeregel vara att prova om ordet passar in i denna mening: “Just nu läser jag om X i skolan” och flika in det ord som passar in istället för X. Man säger ju inte “Just nu läser jag om katt” eller “medeltid” i skolan, utan om “katter” och “medeltiden”.

En problematik som finns i taggning och sökning är att många användare ofta använder singularform vid sökning och taggning medan professionella indexerare ofta använder obestämd form plural. I en bibliotekskatalog eller i en söktjänst som Länkskafferiet där professionella indexerare har märkt innehållet med ämnesord från den nationella ämnesordlistan Svenska ämnesord är formen obestämd form plural.

Vill man tagga på det sätt som görs av professionella indexerare i många bibliotekskataloger och strukturerade söktjänster för låta dessa tjänster importera dina bokmärken och taggar är det bättre att använda obestämd form plural. Problematiken blir då samtidigt att om du inte använder singularformen kan du riskera att hamna utanför folksonomins generella taggmoln i bokmärkestjänsten, där den mest frekvent förekommande stavningen får störst exponering.

Även här gäller det alltså att du funderar på hur du vill att dina bokmärken och taggar ska användas av dig själv och andra.

Tagga grunt

En tumregel kan vara att tagga ganska grunt, ungefär som om du skulle döpa några mappar och spara in dina bokmärken i dessa. Det är ofta mer användbart att göra så, än att tagga väldigt specifikt och försöka formulera exakt vad resursen handlar om. Det blir lättare att överblicka och hantera taggarna eftersom de blir färre.

En nackdel med att tagga grunt är att träffsäkerheten minskar vid sökningar då en resurs om Pythagoras sats kanske bara taggas med ordet “geometri”, istället för med just “Pythagoras sats”.

Det kan därför vara bra att komplettera med den specifika taggen “Pythagoras sats” i beskrivningstexten istället: “En övning som förklarar “Pythagoras sats”. Då blir även ordet Pythagoras sats sökbart. Om ordet ingår i bokmärkets titel behöver du inte tänka på detta.

Professionella indexerare använder nästa alltid metoden att märka en resurs så specifikt och exakt som möjligt. I webb 2.0-tjänster kan det dock vara mer fördelaktigt att inte göra så, av de skäl jag just förklarat. Men vad som fungerar bäst kan bara du avgöra.

Flipped classroom, flip teaching, backward teaching, reverse instruction och flippat klassrum. Kärt barn har många namn. Men vad är flippat klassrum? Hur fungerar det och vad är det bra för? Re:flexredaktionens Mathias Anbäcken ringde upp Mikael Bondestam, data- och matematiklärare på Polhemssklan i Gävle, för att ta reda på mer.

-Vad är ”Flipped Classroom”?

-Jag skulle vilja säga att det är en pedagogisk modell. Det handlar om hur man lägger upp arbetsflödet före, under och efter lektioner.

-Rent praktiskt, hur går flippat klassrum till?

-Jo, jag använder de filmer som jag började lägga ut på YouTube 2009 som små korta föreläsningar. Innan eleverna börjar med ett visst avsnitt i matematik så ska de titta på en eller ett par av dessa. Det gör att de är mer förberedda när de kommer till lektionen.

Förut började vi nya avsnitt med en föreläsning i klassrummet av mig. Nu får de titta när och var de vill… innan lektionerna börjar. Då kan de grunderna och har med sig frågor när de kommer till klassrumssamlingen. Det som är flippat är alltså att man har introduktioner innan man börjar.

-Vad är det för fördelar med det flippade klassrummet då?

-En fördel är att jag pratar så mycket i klassrummet i vanliga fall, men med den här modellen får vi mer tid för aktivt arbete under lektionstid. En annan fördel är att eleverna alltså är förberedda då de kommer till klassrummet och kan ställa frågor som de grunnat över. Annars riskerar man att de här frågorna kommer då de till exempel har en läxa och inte är i skolan. Nu tar vi upp frågorna i grupp i klassrummet. Det är mycket mer tidseffektivt att flippa klassrummet än att inte göra det. Sedan är det också mycket mer tid för praktiskt arbete i klassrummet, både individuellt och i grupp.

-Tidseffektivt för både dig och dina elever?

-Ja, absolut. Det är så jag menar.

Den största vinsten är att… alltså, jag – i likhet med många andra lärare – har svårt att hålla mig kort. Så om jag har genomgångar i klassrummet minskar tiden för det aktiva elevarbetet. Många elever har behovet av att bekräfta sitt lärande tillsammans med mig och varandra i klassrummet. Som jag jobbade förut… ja, då skedde det bekräftade lärandet utanför klassrummet. Då eleverna satt ensamma och läste läxor eller inför prov. På det här sättet, med flippat klassrum, får de grunderna utanför klassrummet, men tränar och bekräftar sitt lärande i detsamma. Och det gör också att jag får mycket mer tid tillsammans med eleverna individuellt, men också i grupp. Jag ser dem och deras lärande mycket mer genom att flytta föreläsningstiden till innan lektionstid.

-Finns det inte en risk att man flyttar osäkerheten från det trygga klassrummet till den otrygga ensamheten om dina elever får sin första introduktion genom flippat klassrum?

-Jo, och därför får de lättare introduktioner, med enklare exempel, nu när jag arbetar med flippat klassrum, än då jag höll en första introduktion till något nytt i klassrummet. Så vi mjukstartar på distans. De får ett första intryck, lär sig grunder, men det svårare tar vi i klassrummet. Sedan är de inte heller helt ensamma utan de kan kommunicera med mig och varandra via kommentarsfältet under respektive YouTube-film, och man kan också skicka interna meddelanden på YouTube. Så man kan både fråga öppet och direkt till mig. Så de eleverna som har svårt att lära sig nya saker utan stöd går den vägen.

-Är det bara passivt tittande innan eleverna kommer till klassrummet?

-Nej då. Jag har börjat använda en funktion på TED som heter TED-ed. När jag laddar upp filmer där finns det fyra val. Watch, att titta på filmen helt enkelt, men sedan finns också tre andra valmöjligheter. Think, Dig Deeper och Discuss. Så under Think lägger jag ut uppgifter att göra utifrån filmen. Under alternativet Dig Deeper kan man gräva djupare, och min nya favorit som jag bara älskar – det är en ny funktion på TED-ed, som heter Discuss. Där kan man initiera en diskussion kring filmen och utifrån uppgifterna. Då blir det ett steg till, och mer kvalitet, förutom att de bara tittar och gör uppgifter.

Så TED-ed är ett alldeles utmärkt komplement till YouTube som jag använt annars.

-Vad kräver flippat klassrum av dig som pedagog?

-Mer struktur och tydlighet. Mycket mer. Friheten är större för eleverna. De begränsas inte av klassrummet och lektionstider utan är friare i sitt lärande. Men den friheten funkar inte om inte pedagogen har en väldigt tydlig grundstruktur. Det måste vara väldigt tydligt med deadlines, länkar, innehåll, vad som är frivilligt och obligatoriskt och allt sådant.

-På vilket sätt använder eleverna friheten?

-Det är olika. Men dels bestämmer de mer kring sin egen nivå, var de siktar och vart de vill. Så vad och i vilket takt och hur de lär är friare, och det är en fördel, men en fördel är också att de faktiskt lär sig att ta ansvar för sitt eget lärande. Arbetslivet… högskolan… framtiden över huvud taget kräver ett större ansvarstagande och det här är en bra träning.

Sedan är det också så att man som elev lär man sig mer om att bedöma sin egen kunskap och sin kunskapsutveckling. Men för att kunna göra det måste eleverna veta vad som förväntas av dem. Tydlighet! Jätteviktigt!

-Ser du någon försämring med flippat klassrum?

-Det enda jag kan se är att det kan vara svårt för de elever som har extremt svårt för frihet. Men samtidigt är det ju en förmåga som det är bra om man tränar på. Förr eller senare måste man lära sig att ta eget ansvar. Jag tror inte man som pedagog ska tänka så här… att efter två månader att ”jag klarar inte det här, det funkar inte”, utan det är en process som kan ta lite tid. Eleverna är ju vana att i flock flyttas i en matematikbok en sida i taget och då är det en stor omställning för dem. Det blir en chock för dem: ”Vad nu? Får jag bestämma själv hur och när jag ska göra det här?”

Jag tror det flippade klassrummet kan hjälpa många människor att mogna faktiskt.

-Vad tänkte dina elever när du kom med idén om att börja jobba med flipped classroom?

-Ja, en av eleverna var lite rädd för att diskussionerna skulle utebli. Men jag sa att det enda det här kommer att innebära är att genomgången – som jag ändå skulle ha haft – flyttas till nätet och vi börjar där. Sedan har vi givetvis diskussioner i klassrummet. Det blir tid för mer diskussion.

Överlag blir det mer kommunikation mellan eleverna och mellan lärare och elev om man har flippat klassrum än om man inte har det.

-Tack för din tid och lycka till med ditt flippade klassrum i framtiden!

-Tack själv och hej!

Mer om flippat klassrum

Här kan du titta på ett SVT-inslag om flippat klassrum.

Blogginlägg om hur man kan arbeta med flippat klassrum.

Alma Taawo är utbildad bibliotekarie och fristående konsult inom området IT och lärande. Hennes specialområde är metadata och uppmärkning av resurser för lärande. Under flera år har hon arbetat på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling som metadatasamordnare för ett antal digitala arkiv för skolan. Det största heter Länkskafferiet och är en nationell söktjänst som drivits och utvecklats sedan 1995.

Hur taggar man på ett genomtänkt sätt?

I detta exempel ska vi bokmärka länken Gapminder (fig. 13). Detta förutsätter att du har registrerat ett användarkonto på Diigo (se tidigare avsnitt i Taggarskolan).

Fig. 13. Gå till länken du vill bokmärka och klicka på Diigos bokmärkesknapp i webbläsaren.

När du har klickat på Diigo-knappen och rubriken “Tag” visas ett litet formulär där du bokmärker och taggar länken (se fig. 13).

Informationen som du anger i detta formulär kallas för metadata, vilket betyder “data om data”. Det går att jämföra med en katalogpost i en bibliotekskatalog.

All metadata du anger i detta formulär blir sökbar på olika sätt i Diigos söktjänst via fritextsökning, taggmoln, klickbara rubriker och drop-down-menyer. Den kan som sagt även exporteras via RSS till externa tjänster (se del 1 i Taggarskolan).

Fig. 14. Diigos metadataformulär.

Titeln (Title)

Länkens titel genereras automatiskt. Du kan korta ned den om den är lång. I detta exempel skulle det räcka med att titeln heter “Gapminder”, utan den långa förklaringen efter. För många “skräpord” i titeln fyller ingen funktion och minskar träffsäkerheten och läsbarheten för ögat när länkarna hamnar i en söktjänst och i olika träfflistor.

Om du bokmärker en fil eller webbsida som bara heter exempelvis “123_24_34.MP3” bör du döpa om den till något mer begripligt som beskriver innehållet. Undvik underscoretecken (”markstreck”) i taggar och titlar eftersom de också minskar träffsäkerheten vid sökningar. Ingen söker ju på det viset (om man inte råkar veta att en titel heter just så).

Privata länkar

Om du vill att en viss länk ska sparas enbart för privat bruk så är det också möjligt. Då kryssar du i rutan “Private” (se fig. 15) så kan bara du se den.

Fig. 15. Privata länkar kan ingen annan än du se, så länge rutan Private är ikryssad.

Innehållsbeskrivning (Description)

Det finns en möjlighet att skriva en eller två meningar som beskriver länkens innehåll (se fig. 14). Detta är inget du måste göra, men kan vara en fördel att göra. Det ökar chanserna för andra att hitta länken och att få en bättre uppfattning om vad den handlar om.

Tänk på att använda formuleringar och kommentarer om innehållet så att de ord du väljer här kompletterar taggarna. Eftersom allt du skriver i formuläret blir sökbart blir det lättare att få träff för den som söker efter länkar.

Ämnesord (Tags)

Nu har vi äntligen kommit till själva taggningen av ämnesorden. Här kan du behöva en hel del goda råd och tänka igenom din strategi innan du börjar tagga. Risken är annars stor att taggarna efter en tid inte fyller någon större funktion, varken för dig själv eller andra. Istället skapar de kaos och du tröttnar på att bokmärka.

I fältet “Tags” i metadataformuläret (fig. 14) föreslår Diigo taggar på engelska. Diigo gör så, därför att det är en tjänst som används över hela världen – merparten av användarna använder engelska som sitt språk.

Goda råd kring taggning av ämnesord ges i nästa del i denna artikelserie.

Spara länkar till grupp (Share to a group)

Jag rekommenderar att prova att skapa en (eller flera) grupper i Diigo där du sparar in länkar. Visningen av sparade länkar i en grupp blir annorlunda än på din vanliga profilsida eftersom du kan få en topplista på dina tio vanligaste taggar. Väljer du där ”View all” får du ett taggmoln över samtliga taggar som du kan dela med dig av till andra. Du kan även bjuda in vänner eller kollegor till din bokmärkesgrupp där kan ni tillsammans kan spara länkar, gilla och kommentera dem. Man kan också skapa listor istället för grupper eller både och.

Vill du tipsa?
Har du en app som fungerar bra för dig och dina deltagare som du vill tipsa om? Hör av dig. De tar bara tre minuter att tipsa – jag ringer dig, snabbintervjuar, skriver ned tipset och ber dig godkänna.

/Kerstin Namuth
Du når oss via Facebook, Twitter eller mejl: reflex@folkbildning.net

Christina Lindberg är linjeansvarig och lärare i textkommunikation, svenska och historia på Hellidens folkhögskolas allmänna kurs på distans. Här berättar hon om de mänskliga möten och den folkbildning som sker på kursen.

Det sitter inte i väggarna…

Jag skrattar ofta högt framför min dator. Mina kollegor tittar lite förvånat upp och jag får förklara att jag just har en chatt med mina distansdeltagare. ”Den kurs vi har på distans är den mest folkhögskolemässiga kurs jag undervisar på, det är verkligen folkbildning” brukar jag säga ibland, kanske för att provocera lite, men mest för att det är sant.

Det är något som slagit mig flera gånger, under de här snart fyra åren vi drivit en av våra allmänna kurser på distans. Där upplever jag deltagarinflytande, meningsfullhet, en vuxenutbildning som tar avstamp i deltagarnas livserfarenheter och en mer jämlik och demokratisk diskussion. Just det som vi gärna vill kalla folkbildning. Men, invänder många, folkbildning handlar ju om mötet mellan människor. Ja. Ja, just det.

Att kunna vara med

Många av deltagarna som passerat distanskursen hos oss, har eller har haft erfarenheter av missbruk, psykiska och fysiska sjukdomar, som sammantaget gjort att de inte blivit klara med sin grundläggande behörighet. En annan grupp är yrkesverksamma på hel- eller deltid. För de flesta är distansstudier det enda tänkbara alternativet. Och ett mycket bra alternativ. Sjukdomar eller arbetsliv gör att deltagandet inte kan ske på bestämda tider och bestämda platser. Deltagaren kan i och med distansutbildningen själv bestämma dessa och delta fullt ut. Det är att kunna påverka sin livssituation.
Det känns så skönt att säga det: folkbildningen har fått ett ställe till att möta människor på – hurra!

Genomskinligheten

Jag har ofta funderat över vad som gör att distanskursen blir så rörlig, deltagarna är mer delaktiga, diskuterar mer, fler syns och hörs än i det vanliga klassrummet. Vad skapar förutsättningarna för att deltagarna får mer makt i lärandet här, än på samma kurs på skolan? Vad gör att jag som lärare upplever att jag känner många distansstuderanden bättre än de som är här på skolan? Det känns lite paradoxalt – kan distans skapa närhet?
En bidragande orsak tror jag är, att allt i distanskursen blir så genomskinligt. I det digitala klassrummet syns allt du gör och allt du inte gör. Det blir smärtsamt tydligt om någon inte deltar. Men det blir också glädjerusigt tydligt hur ett samtal kan växa på ett sätt som det sällan gör i klassrummet. Dina ord finns kvar, andra hinner reflektera, tänka kring vad du sagt, du kan rätta till det som känns fel, förstärka andra delar. Ett samtal kan pågå en vecka, inläggen som berör samma ämne kan ta upp olika perspektiv samtidigt, utan att det blir en kamp. Å andra sidan, gör du inga inlägg i samtalet, blir det också oerhört påtagligt. Det efterfrågas av gruppen och av mig. Som deltagare är det svårt att sitta ”tyst” genom en hel lektion. Du måste bli en aktiv deltagare.

Väggar ingen garanti för möten

Många säger att folkbildningen sitter i väggarna. Jag är säker på att det sitter i personerna. Var möten sker är inte beroende av väggar, platser eller ögonkontakt. Distanskurserna är ännu ett tillfälle att ge människor möjligheten att påverka sin livssituation och att mötas. Möten är beroende av kommunikation och människor. Därför ses vi utan att mötas och vi möts utan att ses.

/Christina Lindberg, Hellidens folkhögskola

Alma Taawo är utbildad bibliotekarie och fristående konsult inom området IT och lärande. Hennes specialområde är metadata och uppmärkning av resurser för lärande. Under flera år har hon arbetat på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling som metadatasamordnare för ett antal digitala arkiv för skolan. Det största heter Länkskafferiet och är en nationell söktjänst som drivits och utvecklats sedan 1995.

Hur går det till att tagga länkar?

Det är mycket enkelt att använda bokmärkestjänster för att tagga material på nätet. Med hjälp av ett litet tilläggsprogram som du hämtar gratis till webbläsaren kan du bokmärka och dela med dig av ditt innehåll. Du trycker bara på en annan knapp i webbläsaren för att bokmärka. Allt som krävs är att du skaffar ett konto för tjänsten och loggar in.

När du loggat in första gången i Diigo får du en länk för att installera tilläggsprogrammet. Klicka på den för att installera. Efter installationen visas en liten knapp visas i din webbläsare om du använder Google Chrome. I Firefox och Internet Explorer visas ett helt nytt verktygsfält. Skulle det bli problem vid installationen kan det bero på att du inte har administratörsrättigheter för din dator. Ett enklare alternativ är då att lägga ”Diigoletknappen” direkt i ditt bokmärkesfält (fig. 2). Du hämtar Diigolet på den här sidan.

Fig 2. Dra och släpp Diigoletknappen till ditt bokmärkesfält om du inte vill installera något tilläggsprogram.

Det finns även två alternativa sätt att installera tilläggsprogrammen för Diigo och Delicious. Du kan göra det inifrån webbläsaren eller via en installationslänk på nätet. Fig 3-6 visar hur det går till att installera Diigo i webbläsaren Google Chrome.

Fig 3. Via knappen “Anpassa och kontrollera Google Chrome” längst upp till höger i webbläsaren väljer du “Verktyg” och “Tillägg”.

Fig 4. Klicka på “Hämta fler tillägg”.

OBS! Viktigt att tänka på när du installerar tilläggsprogram till webbläsaren är att de är så kallade tredjepartsprogram. Det innebär att de kan vara skapade av vem som helst. Det är därför viktigt att alltid kontrollera att det är en trovärdig och pålitlig tjänst du väljer. Programmet kan annars innehålla skadlig kod som försöker kapa åt sig information som finns lagrad på din dator.

Både Diigo och Delicious är stora och pålitliga, fria bokmärkestjänster. Däremot finns det i skrivande stund inget tilläggsprogram för Google Bookmarks som är skapat av Google. Alla tilläggsprogram för Google Bookmarks är skapade av av olika privatpersoner. För att vara helt säker bör du därför inte installera något tilläggsprogram för Google Bookmarks.

 Figur 5. Kontrollera att avsändaren verkligen är Diigo.com som bilden visar.

När du klickat på ”Hämta fler tillägg” söker du på ordet ”Diigo”, letar upp programmet ”Diigo Web Collector” i träfflistan och klickar på “Lägg till” (fig. 5). När du installerat programmet visas en knapp med Diigos blå logga längst upp till höger i din webbläsare. Klicka på denna knapp och sedan på “Tag” för att bokmärka (fig. 6).

Fig. 6. Den blå Diigo-knappen med rubriken “Tag”.

Om du installerar Diigo i en annan webbläsare än Google Chrome, kan det stå exempelvis “Bookmark This Page” istället för “Tag” när du ska bokmärka en länk.

Listan över bokmärken ser du under ”My Library”. Det finns extrafunktioner i Diigo som jag inte kommer att gå in på. Vill du veta mer om dessa, titta på instruktionsfilmen på Diigos startsida.

Andra webbläsare – eller flera bokmärkestjänster samtidigt

Det sista sättet att installera ett tilläggsprogram i webbläsaren (även kallat plug-in, add-on eller extension) är att klicka på en installationslänk på nätet. Du söker enkelt fram en sådan installationslänk via Google genom att använda sökorden: Diigo eller Delicious, din webbläsarens namn (Chrome, Firefox, Internet Explorer etc.) samt ordet “add-on”.

En sökning kan alltså se ut så här: Diigo Firefox add-on. Kontrollera noga att den som erbjuder installationslänken verkligen är Diigo eller Delicious – se avsändarens namn, webbadress och logga. Installationslänken för Firefox ser ut som i fig. 7:

Fig 7. Installationslänken för Diigo Toolbar i Firefox, finns i skrivande stund på den här sidan.

Om du inte ser någon knapp eller verktygsfält när du installerat kan du behöva aktivera visning av rätt verktygsfält. Du aktiverar olika verktygsfält i din webbläsare genom menyn “Visa” > “Visa verktygsfält > Bokmärkesfältet” eller liknande. Du kan alltid googla fram hjälp kring detta.

En googling på frasen “Firefox show bookmarks toolbar” ledde till denna film som på ett par sekunder visar hur du aktiverar bokmärkesfältet i webbläsaren Firefox. Här aktiverar du även Diigo och Delicious verktygsfält när de är installerade.

Det finns givetvis även möjlighet att bokmärka med Diigo och Delicious på surfplattor och smartphones. Om du googlar på: Diigo ipad youtube får du flera filmer som visar hur du installerar Diigo på en ipad.

Alternativ bokmärkestjänst

Shareaholic är ett annat smidigt alternativ som erbjuder möjlighet att spara bokmärken till Diigo eller Delicious eller till båda och även till många fler bokmärkestjänster.

Shareaholic installerar du mycket enkelt till valfri webbläsare genom att klicka på installationsknappen på denna sida.

Efter installationen håller du utkik efter en knapp med Shareaholics gröna logga i din webbläsare. Du väljer vilka tjänster du vill bokmärka med genom valet “Options” eller “More Options”.

Att exportera dina lokalt sparade bokmärken

När du skaffat ett konto i en valfri bokmärkestjänst vill du kanske exportera dina lokalt sparade bokmärken dit. Fig. 8-12 visar hur du utför denna migration i Google Chrome och i Firefox på en minut. För övriga webbläsare görs det på liknande sätt. Googla fram en instruktion om du inte kommer på hur.

Fig. 8. Under menyn ”Bokmärken” och ”Bokmärkeshanteraren” finns rubriken ”Exportera bokmärken till HTML-fil” under ”Ordna”. Webbläsaren är Google Chrome.

Fig. 9. Spara dina bokmärken som en HTML-fil på datorn.

När du sparat dina bokmärken som en HTML-fil laddar du upp denna fil till Diigo under ”Tools” → ”Import bookmarks” (fig. 10) när du är inloggad i Diigo.Fig. 10. Under Tools → ”Import bookmarks” laddar du upp HTML-filen i Diigo.

I Firefox väljer du menyn ”Bokmärken” → ”Visa alla bokmärken” och ”Exportera bokmärken till HTML” via dropdownmenyn med en liten grå stjärna (fig. 11). Ladda upp HTML-filen till Diigo enligt tidigare instruktionerna i fig. 10.

Fig. 11. Bokmärkena i Firefox exporterar du som en HTML-fil som du sparar på din dator. Ladda upp filen till Diigo enligt instruktionerna ovan (fig. 10).

Efter en kort stund har dina bokmärken importerats till ditt diigokonto. Om dina bokmärken låg i mappar kommer mapparnas namn att omvandlas till taggar som visas under respektive bokmärke. Om bokmärkena låg i bokmärkesfältet får de taggen Bokmärkesfältet.

För att se dina bokmärken och märka dem med bättre taggar klickar du på My Library, därefter på Edit under respektive länk. För att hantera många länkar samtidigt klickar du på View och Advanced (fig. 12). Då visas kryssrutor framför varje länk som du kan kryssa i och sedan göra olika val.

Fig. 12. På sidan ”My Library” kan du hantera länkarna på många sätt genom att klicka ”View” → ”Advanced” skapas kryssrutor framför varje länk.

Alma Taawo är utbildad bibliotekarie och fristående konsult inom området IT och lärande. Hennes specialområde är metadata och uppmärkning av resurser för lärande. Under flera år har hon arbetat på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling som metadatasamordnare för ett antal digitala arkiv för skolan. Det största heter Länkskafferiet och är en nationell söktjänst som drivits och utvecklats sedan 1995.

Nätet bjuder in till att dela och samarbeta. Tack vare webbaserade tjänster kan vi lätt samla och dela intressant material med varandra – tagga det - och fortsätta samarbeta runt gemensamma intressen.

Vad du behöver är en genomtänkt strategi för hur du taggar ditt material. På så sätt minskar riskerna att du måste ägna tid åt att leta efter materialet senare. Navigationen inom din samling underlättas också och det blir lättare att uppgradera och hålla den aktuell år efter år.

Med en strategi som stöd minskar risken att din samling av taggar snart blir för stor och ohanterlig. Synonymer och dubbletter dyker upp, överblicken minskar och du minns inte längre vilka taggar du använt. I värsta fall tappar du intresset och slutar.

I denna artikelserie kommer jag därför visa dig hur du lägger upp taggningen på ett genomtänkt sätt via de bägge bokmärkestjänsterna Diigo och Delicious.

Att tagga

När du sparar länkar i en social bokmärkestjänst som Diigo eller Delicious använder du bara en annan knapp i webbläsaren än den vanliga. Du har även möjlighet att lägga till några ämnesord som underlättar sökningen efter ditt innehåll. Det är när du anger dessa ämnesord som det kallas för att du “taggar” ditt material.

Genom att spara, tagga och dela intressant innehåll på nätet bidrar du till att lyfta fram värdefulla resurser som många annars inte skulle hitta. Att dela och att söka material via exempelvis bokmärkestjänster, bilddelningssajter och Twitter är ett effektivt komplement till att använda söktjänster som Google. Mer om detta i filmklipp längre fram i serien.

Förutom glädjen i att bidra kan du få feedback på hur ditt material uppfattas och används. Du kommer också i kontakt med andra personer som är intresserade av samma områden som du och som delar med sig av sitt material.

Ser det ut så här i din webbläsare? En lista med bokmärken lokalt sparade i webbläsaren (fig. 1) blir snabbt överfull och svårnavigerad och ingen mer än du själv kan ta del av den.

Fig 1. Bokmärkeslista lokalt sparad i webbläsaren Google Chrome — gör ingen glad.

Användargenererade taggar, som de taggar vi skapar och delar med oss av kallas, blir en allt viktigare del av hur vi strukturerar och återfinner innehåll på nätet. De utgör ett viktigt komplement till professionella indexerares strukturerade och standardiserade klassificering och indexering av innehåll i olika söktjänster och kataloger. Användargenererade taggar kompletterar också de metataggar som ibland anges i webbsidors källkod och som söktjänster kan fånga upp och göra sökbara.

Länkar som är märkta med användargenererade taggar kan ofta hämtas via RSS till din webbläsare, blogg eller webbsida. De kan även importeras av och exponeras i större söktjänster och arkiv som innehåller uppmärkt och strukturerat innehåll. Ett exempel på en söktjänst som innehåller taggade länkar är Länkskafferiet. Mer om Länkskafferiet längre fram i artikelserien.

Den sammanfattande terminologi som skapas av användargenererade taggar kallas för en folksonomi. Ordet är en sammanslagning av orden ”folk” och ”taxonomi”. Läs här om folksonomier och taxonomier.

I en folksonomi följer taggningen inga särskilda regler utan utgör snarast en anarki av ord där många synonymer och alternativa stavningar förekommer. I en folksonomi ser man ibland att det också förekommer taggar på olika språk. De vanligast förekommande taggarna brukar visas i ett så kallat taggmoln, där de mest frekventa taggarna får ett fetare typsnitt.

Taggar skapade av bibliotekarier och professionella indexerare följer ofta en på förhand given uppmärkningsstruktur, med utgångspunkt i ett klassifikationssystem. En kombination av båda dessa typer av taggning kanske kan vara det bästa vid sökning efter innehåll. Läs lite mer om detta i Tagga ner eller tagga loss? – En kvalitativ studie av bibliotekariers inställning till social indexering.

En annan stor söktjänst som har taggar är LRE, Learning Resource Exchange for Schools. Här finns länkar till öppna lärresurser från många olika länder. LRE använder en kombination av användargenererade taggar (folksonomi) och professionell taggning med hjälp av en på förhand fastslagen ordlista.

Framöver kommer det troligen att bli lättare för alla som vill tagga innehåll för skolan att göra detta med en tydligare utgångspunkt i Skolverkets styrdokument för olika skolämnen. Mer om detta i den nyutgivna vägledningen från Swedish Standards Institute, SIS:
Utbildningsresurser på Internet  Vägledning för enklare tillgång till digitala lärresurser.

/Alma Taawo